Catten

2 augusti 2009 16:39

Friden i våra kyrkor och på kyrkogårdarna är underskatta. Oavsett om man är troende eller inte, har en grav att sätta blommor på eller inte så är de platser för stilla kontemplation, nog så goda som vilken meditationskurs som helst, dessutom gratis och tillgängliga dygnet och året runt...Tack för vackra bilder!

Berith

2 augusti 2009 17:55

Det är något speciellt med kyrkogårdar ;))

Ha en bra afton och kväll !
Kram =)

Elisabeth

2 augusti 2009 18:26

Otroligt vackra bilder och du har verkligen rätt i att det kan sätta igång fantasin. Skräck i LIVET är inte kul men jag SKRIVER gärna om sånt FIKTIVT och något vid en kyrkogård kan mycket väl bli något, men än dröjer det lite till Halloween...Bor för övrigt vid en liten kyrkogård som inte används men det som finns där sköts. Vet inte hur många gånger jag har fotat den. Minst ETT år gjorde jag "månadsfoton" så att jag tog en bild varje månad för att följa årstidernas växlingar. Du har verkligen gjort det ursnyggt med texter i vitt runt och texten är fin också. Verkligen kreativt på ett spännande sätt.

Skånepågen

2 augusti 2009 21:05

Ja det är som jag säger. Tänk vad mycket man kan bese i Skåneland.
Den här kyrkan måste jag lägga på minnet tills nästa besök av min svåger. Han gillar allt som har med historia att göra. Men vem gör inte det?

Ann-Louise

3 augusti 2009 11:38

Åh, kyrkogårdar är magiska! Att läsa på gravstenar är ett billigt (hm, creepy) nöje, eller att besöka grekiska diton. De grekisk-ortodoxa gravarna är utsmyckade likt julgranar, och upplysta som tivolin, men magiska de också;)

Sanna

3 augusti 2009 20:08

Oj vad många gamla och fina gravstenar. Det gjorde inte så mycket att det blåste. Det blev liksom lite mera liv i filmen då. Tänk annars vad tyst det skulle ha blivit.
Rädd? Jag? Nej då men det är alltid skönt med lite ljud omkring sig :))