Sitter i Paradiset och löser korsord med husets härskare. Snillekrysset, heter det. Han säger att det passar ju honom. Jag säger att det är bra att han inte har gett upp hoppet. ;-) Han säger att jag inte skall vara en retsticka. Jag säger att han bara skulle bli besviken om jag inte var det.

Han vill skriva in så lite som möjligt. Sedan börjar han be mig om hjälp. Så är det alltid. Jag blir irriterad, jag vill skriva in så mycket som möjligt, då får man idéer till fler lösningar. Han har en särskild korsordspenna, blir det fel kan man göra rutan vit igen och skriva något annat. Husets härskare vägrar, tills han blir tvungen att ge sig.

Komplicerad fråga om kompositör.

"Det där är Verdi!" säger jag. "Operan är Aida, den skrevs till Suezkanalens öppnande 1871."

Husets härskare vill inte erkänna att han är imponerad. Det är just det som visar hur imponerad han är. Det är hans sätt att visa uppskattning, för uppskattning är det. Fast senare visar det sig att operan inte skrevs till Suezkanaelns öppnande utan till öppnandet av operahuset i Kairo. *suck*

Sedan diskuterar jag Verdis opera Nebukadnessar och betydelsen av publikens slagord "Verdi!" när operakören sjöng "Fångarnas Kör" (Va, pensiero). Civil olydnad i Italien på 1840-talet. Innehållet i denna operakör är faktiskt från detsamma som Boney M's gamla hit "By the rivers of Babylon" och handlar om judarnas babyloniska fångenskap.

Verdi skrev även La Traviata, som diskuterats på Åkes blogg på sistone. Värdparet i Paradiset skall se La Traviata den 27 januari, jag skall satsa på någon udda biljett i veckan.

Denna Verdikunskap känner husets härskare, det så kallade snillet, inte till. Han är fortfarande undrande till att jag kom på Avignon innan Johan Wester i På Spåret kom på det i fredags. Därefter började hans ovigda hustru och jag sjunga "Sur le pont d'Avignon" så att han hade svårt att höra följdfrågorna.

I Avignon hade några påvar på medeltiden sin babyloniska fångenskap. Den heliga Birgitta kämpade för att ändra detta och en av hennes största triumfer var att hon fick påven och kejsaren att mötas. Nu har israelerna sitt Sion och palestinierna är fångar i sitt eget land. Vilka mirakler skall till för att parterna i denna hemska konflikt skall kunna mötas?

"Benefits of a classical education", som Hans Gruber (Alan Rickman) sade i den första Die Hard-filmen. Och se vad de gjorde med honom, det urflippade snillet. De slängde ut honom från en skyskrapa. Fast han var ju ingen trevlig person, det skall ju erkännas. Fast vilket var värst, att han var en före detta politisk aktivist som sadlat om till att bli mördande stortjuv - eller att han var en besserwisser?

Som min favorit, Jane Austen, sade:

"Om en kvinna kan någonting, skall hon till varje
pris dölja det så mycket det bara går." ("A woman,
especially if she has the misfortune of knowing
anything, should conceal it as well as she can.")

Gäller kanske inte bara kvinnor. Tur man har bloggen, så man kan få ut sin glädje över att kunna lösa korsord någonstans.

Nåja, vi kryssar vidare och skall ha tag i 1983 års mottagare av Nobels fredspris. Jag blir snabbt på det klara att det är mannen som ledde Polens storstrejk 1980 och som sedermera blev Polens president. Men hur farao stavas hans namn!? Lech W... Lech Wa... Lech Wawe... Nej, det känns inte rätt.

Till sist blir vi tvungna att ta till Nationalencyklopedin (NE), som står i bokhyllan bakom. Datorn är i ett annat rum och vi orkar inte slå på både den och bredbandet. Förresten, det är ju ingen sport! Inte med NE heller. Men desperata tider kräver desperata åtgärder.

Inget på Waw eller Wav... Vi blir irriterade. Till sist blir jag helt enkelt förbannad. Ett uppslagsverk från 1996 och inget om Polens president!? Vi skojar om att NE-kommittén inte heller kunde enas om hur man stavade Lech W's efternamn och i all tysthet bestämde sig för att inte ha med någon artikel om honom.

Men jag slår upp NE på Polen istället. Först hamnar jag på Puc-. Och där ser jag ett porträtt som jag genast känner ingen. Från Åkes blogg. Och Åkes tävling. Det är INTE Hjalmar Branting, som var min första gissning.

Det är Giacomo Puccini. HA! Nu MÅSTE jag slå på datorn! :-D

Ren bondtur, ingen glädje av någon klassisk utbildning eller slutledningsförmåga. Har aldrig sett Puccini på bild förut. Och Puccini skrev inte La Traviata, det var Verdi. Där fick jag!

Och för övrigt: Lech Walesa (så stavas det med svenska bokstäver!) var rätt namn i korsordet! Nu måtte jag väl aldrig glömma hur hans namn stavas. Så lärde jag mig många bra saker idag också. Och blev rättad på en hel del, dessutom. Nyttigt för mig.

 

Åke J

11 januari 2009 16:56

Men du klarade det tillslut.
Gå och se La Traviata, du kommer inte att ångra dig, jag lovar.

 

Anglinder, förstås!

11 januari 2009 23:11

Ha, ha, ha, ha....! Skrattade länge o väl åt valda delar av ditt inlägg. Känns förunderligt att Härskaren över huvud taget medger att han kan ha fel... Tror det sitter väldigt långt inne... Sen kan jag också tycka, att du är en retsticka ibland, men det är jag nog inte ensam om....;)

http://metrobloggen.se/anglinder

 

GladaKatarina

12 januari 2009 00:14

Hej Åke! Jag är mycket stolt! :-)

Hej Anglinder! Mycket glad över att det roade dig. Du har ju själv varit med och retat husets härskare ett flertal gånger, det är alltid underhållande. ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...