Anglinder, förstås

27 juni 2008 12:55

Inte bara pågatågen det här gäller, är nog alla tåg... man är nog så fixerad att man måste ombord, och hitta sin plats, eller hitta en plats om man inte har någon plats-biljett... Häromdagen vågade en liten grabb inte gå av Öresundståget, för han såg inte var han skulle ta vägen, alla (som skulle på) stod ju bara ivägen o "vägrade" att flytta på sig, och hans tvekan gjorde ju inte det hela bättre/snabbare...

GladaKatarina

27 juni 2008 16:47

Stackars barn! Nu blir jag arg igen! Var fanns ansvarig vuxen?? Här ligger hela problemet: varför lär man inte barnen ordentligt resevett?? Kom inte och skyll på att vi reser för lite. >:-(

Ugh, är verkligen arg i mina inlägg just nu... Finns en anledning. ;-/

GladaKatarina

27 juni 2008 16:49

PS, Anglinder: försökte kommentera ditt senaste blogginlägg. Helt hopplöst, inget fungerade. :-( Hade så mycket positivt att säga! :-)

Åke J

27 juni 2008 17:17

Tack för Dina glada till rop på min blogg.

Jag som har en viss vana med Sthlm:s tunnelbana o dyl. Tycker att människorna här i Skåne är så lugna och fina. Men allt är relativt, eller hur?

Att Sthlm,aren stressar, det är fullt klart men att stressen kommit till Skåneland ??? det hoppas jag inte.

GladaKatarina

27 juni 2008 17:28

Hej Åke!

Kul att du tittade in! :-)

Anglinder, förstås!

28 juni 2008 12:17

Kommentar till Åke J:
I Sthlm har ni ju dessutom "ordnade" passager för gångtrafik i rusningstid, jag tänker t ex på de 2 "korridorrerna" i källarplanet på T-centralen, dvs förbindelsen mellan T-banan o pendeltågen. Den som dristar sig att gå i fel "korridor" på morgonen inser snabbt vad man bör och inte bör. Någonting liknande hade jag önskat mig i Skåne, framför allt på perrong/spår 5 och 6 i Malmö C, där Öreundstågen till o från Köpenhamn ankommer. Stundtals är det mycket besvärligt att ta sig igenom där, vare sig man skall in eller ut. På kontinenten, t ex i Hamburg eller Berlin är sådana här passager vardagsmat, och man har t o m skyltat upp sina trappor, dvs för nedåt- resp för uppåtgående.

Anglinder, förstås!

28 juni 2008 12:35

Svar t Gladakatarina: Det var mycket riktigt en vuxen, mamma troligen, som fick barnet att stiga av, men det som var så tydligt var att barnet blev så skärrat, det visste att det skulle stiga av, men förmådde sig inte till det, för att det bara stod folk och "stirrade" på det då.

Annars är det du skriver om, någonting jag upplever dagligen, folk (som skall på) verkar inte ha en aning om vad som gäller, tyvärr måste de ju ombord först, innan de själva kan gå av, då de ju först själva får uppleva problemet, de nyligen utsatte sina medmänniskor för.... Ska f.ö återkomma till det, men gör det i min egen blogg.